șŁœÇÉçÇűÏÂÔŰ

 Puffning, eller nudgeteori, Ă€r ett begrepp som anvĂ€nds i beteendeekonomi och som beskriver olika sĂ€tt att pĂ„verka mĂ€nniskors val och beteenden genom subtila förĂ€ndringar i nĂ€rmiljön eller i sammanhang dĂ€r beslut fattas. Begreppet myntades av den amerikanske ekonomen Richard Thaler, en beteendeekonomins grundare och mottagare av det som i folkmun Ă€r kĂ€nt som Nobelpriset i ekonomi. Idag har hans teorier om nudging nĂ„t bred acceptans och anvĂ€nds av bĂ„de regeringar och privata aktörer vĂ€rlden över. 

– Nudging Ă€r ett verktyg för beteendeförĂ€ndring i de fall dĂ€r andra verktyg, som mandat eller incitament, inte fungerar eller Ă€r otillrĂ€ckliga. Nudging erkĂ€nner att det Ă€r svĂ„rt att förĂ€ndra beteenden och den bygger vidare pĂ„ psykologisk kunskap om kognitiva hinder som gör det svĂ„rare för oss att fatta optimala beslut. Det kallas fördomar eller bias och Ă€r nĂ„got som vi alla bĂ€r pĂ„. Nudges tacklar dessa förutfattade meningar rakt pĂ„ för att förĂ€ndra beteende, sĂ€ger Nurit Nobel, doktorand vid Handelshögskolan i șŁœÇÉçÇűÏÂÔŰ, vars forskning fokuserar pĂ„ just nudging. 

LĂ€ttare att fatta bra beslut

Ett exempel Ă€r sĂ„ kallade status quo bias, förklarar Nurit Nobel. I huvudsak Ă€r vi ofta nöjda med det som vi ser framför oss. Och eftersom vi har sĂ„ mĂ„nga andra beslut att fatta pĂ„ daglig basis sĂ„ vĂ€ljer vi hellre det alternativ dĂ€r vi inte behöver göra nĂ„gra förĂ€ndringar eftersom det besparar oss bĂ„de tid och energi. SĂ„ att fatta bra beslut mĂ„ste göras sĂ„ enkelt och energibesparande som möjligt. 

Nudging blir sĂ€rskilt relevant sĂ„ hĂ€r i coronatider – och vi kan redan se exempel pĂ„ puffar över hela vĂ€rlden. Puffarna kan komma frĂ„n regeringar, privata aktörer som affĂ€rskedjor, eller arbetsgivare – eller till och med frĂ„n oss sjĂ€lva. MĂ„nga matvarubutiker har tydliga markörer för var man ska stĂ„ i kassakön för att hĂ„lla avstĂ„nd, lokalstyren kan enkelrikta gĂ„ngtrafiken pĂ„ olika trottoarer sĂ„ att fotgĂ€ngare frĂ„n olika hĂ„ll inte behöver mötas, och mĂ„nga har numera sina egna tricks för att tvĂ€tta hĂ€nderna i minst 20 sekunder – som att sjunga Happy Birthday. Eller sĂ„ gör man som Nurit Nobel sjĂ€lv och stĂ€ller en flaska handsprit precis innan för dörren som pĂ„minnelse.

– I en park i Danmark drog de upp markeringar i grĂ€set för att signalera avstĂ„nd frĂ„n en grupp mĂ€nniskor till en annan. Folk kan gĂ„ till parken med sina nĂ€rmaste, men de uppmuntras att hĂ„lla distansen till andra grupper. Affischer som visar folk hur man tvĂ€ttar hĂ€nderna pĂ„ rĂ€tt sĂ€tt Ă€r ett annat bra exempel – sĂ€rskilt nĂ€r de Ă€r tydligt synliga precis vid rĂ€tt tillfĂ€lle, det vill sĂ€ga nĂ€r folk tvĂ€ttar hĂ€nderna, sĂ€ger Nurit Nobel. 

SamhĂ€llsnormer formar beteende 

Vi mÀnniskor vill gÀrna ha information som Àr enkel, tydlig och visuell, sÄ affischer bör utformas med dessa beteendemÀssiga principer i Ätanke. SamhÀllsnormer Àr en annan typ av nudge, tillÀgger Nobel:

– Vi pĂ„verkas ofta av hur andra mĂ€nniskor beter sig och vi plockar upp pĂ„ signaler frĂ„n dem. I vissa lĂ€nder har ansiktsmasker blivit en ny norm i det offentliga rummet, för det Ă€r vad du ser nĂ€r du lĂ€mnar huset, sĂ€ger hon.

Sakta men sÀkert kan dessa knuffar bidra till att skapa nya och nödvÀndiga vanor. Men Nurit Nobel betonar att bara nudging inte nödvÀndigtvis Àr tillrÀckligt. Det Àr nödvÀndigt att vÀga in en mÀngd andra ÄtgÀrder vad gÀller folkhÀlsa och effekter pÄ ekonomi och politik.

– NĂ„got som beteendevetenskapen pĂ„minner oss om under denna kris Ă€r behovet av att noga vĂ€ga hopp och oro i kommunikationen. Vi mĂ„ste erbjuda hopp. Om vi mĂ„lar upp en alltför mörk situation finns risken att folk tĂ€nker ’ingenting jag gör spelar Ă€ndĂ„ nĂ„gon roll, sĂ„ jag kan lika gĂ€rna fortsĂ€tta som vanligt’. Detta kallas för inlĂ€rd hjĂ€lplöshet. 

Samtidigt sĂ„ behöver vi ocksĂ„ att folk faktiskt oroar sig, sĂ€ger hon. VĂ„r naturliga tendens mot övertro och optimism, kallad optimism bias, ger folk en falsk kĂ€nsla av trygghet. Nya studier om Covid-19 visar att unga mĂ€nniskor i synnerhet kĂ€nner att de inte Ă€r sĂ€rskilt bekymrade över situationen eftersom de ofta Ă€r friska och dĂ€rmed inte löper lika stor risk att bli allvarligt sjuka. Och om folk inte oroar sig Ă€r risken att de inte kommer att tycka att det Ă€r viktigt nog att agera.

– BĂ„de hjĂ€lplöshet och optimism utgör enorma hinder nĂ€r det kommer till att forma de beteenden som Ă€r nödvĂ€ndiga för att bekĂ€mpa coronaviruset: att stanna hemma, tvĂ€tta hĂ€nderna och hĂ„lla social distans. SĂ„ i allt vi gör och allt vi kommunicerar mĂ„ste vi komma ihĂ„g denna balans – ge folk hopp, men inte sĂ„ mycket att de blir för sjĂ€lvbelĂ„tna. Hopp och oro. Hitta ett sĂ€tt för den kombinationen att samexistera, avslutar Nurit Nobel.